Torkning och kylning efter sterilisering

Torkning och kylning efter sterilisering

Korrekt kylning och torkning av steriliserade produkter är avgörande för att upprätthålla steriliteten och säkerställa säker förvaring och vidare användning av medicinska instrument och vätskor.

 

Fasta steriliseringsartiklar
Efter steriliseringen måste fasta steriliseringsartiklar torkas helt, eftersom det är enda sättet att bibehålla deras sterilitet och säkerställa säker förvaring. Restfuktigheten får högst uppgå till 1 % för textilier och 0,2 % för metalldelar.

Under kondensationsprocessen överförs värme från det steriliserade materialet till ångan och avleds. För att ångan ska kunna kondensera sänks kammarens tryck till motsvarande kokpunkt, vilket kräver ett torkningsvakuum mellan 7 och 20 kPa. Dessutom kan kammaren evakueras flera gånger och ventileras med steril filtrerad luft som transporterar bort värme och fukt från det steriliserade materialet.

Torkningens framgång beror i hög grad på förpackningstyp, vikt, material och kammarens belastning. Det är viktigt att kondensvattnet kan rinna av obehindrat och att det inte bildas pölar. Efter torkningsprocessen ventileras kammaren med steril luft för att förhindra ny kontaminering.

 

Olika metoder för torkning

  • Tryckavlastning till atmosfärstryck (DEA): Normaltrycksavlastning i slutet av processen.
  • Vakuum med torkning (VMT): Torkningsprocess med samtidig evakuering och värmetillförsel.
  • Vakuum utan torkning (VOT): Avlägsnande av ångan genom evakuering utan torkningsfas.
  • Fraktionerat vakuum med torkning (FVT): Växlande evakuering och ventilation med steril luft samtidigt som värme tillförs.

 

mehrere Pipetten und Reagenzgläser auf blauem Hintergrund

Foto: adobe stock / RomixImage

Vätskor
Sterilisering av vätskor skiljer sig avsevärt från sterilisering av fasta eller porösa föremål, eftersom vätskan både är steriliseringsmaterial och steriliseringsmedel. För uppvärmning av kammaren används oftast gravitationsmetoden (GRAV), där ångan tränger undan den tyngre luften. Även förvakuummetoden är lämplig för detta ändamål.

Ju större behållaren är, desto längre tid tar värmeöverföringen, vilket kan leda till temperaturskillnader inuti behållaren. Vätskor kan steriliseras i öppna eller trycktäta behållare. Behållare med cellulosaproppar och aluminiumfolie eller löst sittande skruvlock betraktas som ”öppna” och möjliggör tryckutjämning samt förhindrar vätskeförlust.

Efter steriliseringen kyls vätskorna ned till en säker uttagstemperatur. De tillåtna temperaturerna varierar beroende på behållartyp enligt DIN EN 61010-2:

  • 5 K under kokpunkten vid öppna behållare
  • 10 K under kokpunkten vid trycktäta, förseglade plastbehållare
  • 20 K under kokpunkten vid trycktäta, förseglade glasbehållare

 

Kylningsmetoder för vätskor
Ofta är det nödvändigt att kyla ner vätskorna snabbt för att inte utsätta dem för höga temperaturer under onödigt lång tid. För detta används olika metoder:

  • Självkylning (SAK): Vätskan kyls utan yttre påverkan.
  • Självkylning med stödtryck (SAS): Stödd självkylning under tryck.
  • Direkt varmvattenkylning (DHK): Behållarna sprutas med steriliserat vatten som leder bort värmen.
  • Ång-luftblandningskylning (DLK): En fläkt virvlar runt en ång-luftblandning runt behållarna, varvid stödtrycket förhindrar vätskeförluster och utjämnar det inre trycket.